svärje.

För ungefär exakt ett år sedan såg jag mest ut som en bag-lady, hippiebaglady, och mådde ungefär som en plastpåse med hundbajs i som blivit påkörd. Idag sitter jag med Bruce Lee tischa och mår ninja spice, känner mig som mig mer än någonsin innan och det är otroligt fint. Telefonprat med gammal god vän, en såndär som man alltid har och som man kommer ringa för att utbyta tankar och känslor med om hundra år också. Prat om hur det ter sig i hemstaden, hur allt hänger i sköra trådar för människor man delat sina ungdomsdagar med och jag blir helt trött i huvudet och vet inte vad man ska ta sig för. Jag vet inte! För det finns egentligen så mycket vett i att knarka bort allt, när det enda man vill är att chilla och leva i en värld där man känner sig fri, där man dansar när man är glad om det nu är mitt i stan och ingen tycker att du är fel för det. Man vill njuta av livet och bara bete sig som de otroligt mysiga varelser vi faktiskt är/kan vara, men istället tvingas till att tänka på moms och räkningar, anpassa sig till tider på jobbet, för att ha råd att betala allt som de kräver att man ska betala dem, gå runt inomhus i industrilokaler och trycka på maskiner som tjuter och väser argt. Allt koncentreras till två ord som betyder samma; effektivitet och produktivitet. H&M säger att deras anställda ska då fan inte vara sjuka, GM ser helst att deras arbetare inte pratar med varandra, kryddfabriken vill inte att man sitter ner under arbetstid. Det handlar aldrig om ditt bästa, utan vad som är bäst för produktionen och jag kräks. Vad är det här för något? När vi sitter på så grymt, grymt häftiga kapaciteter så är det det här vi skapar? Alltså, lol. Men på ett sätt känns det betryggande om man tänker att med tanke på att vad vi har möjligheter till att skapa, så skapar vi något av det värsta tänkbara. Det måste väl betyda att allt är möjligt? För rent logiskt borde det mest sannolika vara, om vi utgår ifrån att vi är kreativa och skapande varelser med behov av kärlek och glädje först och främst, att vi skapar något bra, men istället så gör vi lite tvärtemot, går emot logiken och sannolikheterna. Slutsatsen är alltså ingenting är omöjligt! Hängde ni med eller är det här ännu en grej som bara funkar i mitt huvud?

Förresten, det här är en artikel från framtiden om mig;
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=414848

Mina fickor innehåller alltid massa spännande! Idag hittade jag en tesked bland snören, plasthandskar, diverse plastbitar och en vante. En gång hade jag en påse jäst i fickan tills den gick sönder och jag fick en massa jästsmulor där i vilket inte var så angenämnt. Sånt är fint, inte jästpulver, utan vad man kan hitta i fickorna.