ett ufo är väl ingen idé i att vara, sa väl både albert einstein och jonas gardell.

Alianation, Alien nation. Om jag hade en popgrupp så skulle en EP från oss heta så. Jag har till och med en elektronika popdänga färdig-skriven (nåja) i huvudet. Allt meets allt. Dagens kärlek är Thurston Moore. Igår insåg jag återigen (jag återinser alltid under fylla+stuk, revelations likz) storheten med Bowie när Sofia och Jennie sjöng Life on mars på singstar. Sådär fånigt/barnsligt/tonårsromantiskt "ååh jaag veeet vad du meeenaaarrr!!" efter alla jobbintervjuer där mitt utseende diskuterats med tonsättningen på jaa-det-är-klart-du-ska-få-se-ut-som-du-vill-men-nu-är-det-ju-så-att... Eller ni vet väl vad på ett ungefär jag definitivt, kanske försöker förmedla. Och jag ler och säger "jaajaa, nejnej, klart jag förstår för så är det ju hihihi" och försöker släppa på egot så att jag ska slippa känna mig någorlunda kränkt. Nej jag känner mig inte längre kränkt åt mina egna vägar, utan jag blir totalförlamad av besinninglös trötthet åt alla som tillsammans med mig lever i en slags naiv tro på att det faktiskt är skittråkigt med denna strävan mot en homogen tillvaro. Hade det funnits ens en möjlighet att kunna säga likadant till en muslimsk kvinna, som likt mig som valt att ha piercad läpp och oborstad kalufs, tagit beslutet att bära slöja utan ett medkommande ramaskri om förtryck och rasism åt höger och vänster? Så jag youtubar Sonic Youth, jag youtubar Thurston Moore och hela den känslan av soloism i en helt förvriden värld däri man ska försöka finna någonslags plats att trivas på försvinner och faktiskt känner jag mig sådär lagom hemma. Flyter ihop med Thurstons frisyr, vill lägga mig där för resten av mitt liv och vila på fluff. Det blir inte sämre alls av att hitta en intervju + spelningar från Brighton på samma dag jag klämdes ut till jordklotet! Det ni!
Här typ:
http://www.youtube.com/watch?v=BsEiK1RUVcM&feature=related

Gyd asså NERDS ftw!! Haschrökartrummis Steve gör mig helt fnittrig och bubbellycklig. Fast mest såklart och vem annars för jag har bara namedroppat maddafakkamän hela listan lång såklart blir det Kim Gordon som lyser mer än alla snoppar sammanlagt. Helt plötsligt insåg jag att min manshatarperiod faktiskt har ebbat ut. Det var en intressant betraktelse att göra och jag kände mig både tillfreds och tom samtidigt. Men som vanligt och allt som oftast så är jag mer eller mindre periodare när det kommer till det mesta.

Apropå män så satt jag och sexySophie och diskuterade det här med att ha en mr Big/Aidan i sitt liv och helt plötsligt, efter några minuters samtal där begreppen användes som de mest naturliga, stannade vi till, såg på varandra och brast ut i ett klingande asgarv. Det är ju egentligen heltokigt att begrepp som "mr Big" och "Aidan" verkligen står för något konkret för så många av oss kvinnfolk och är koncept att med användningsfunktion. Jag blev faktiskt lite skrämd av tanken, vad är det för psykoanalytiker som har konstruerat serien, som förövrigt inte är så mycket att hänga upp i granen för annat än för nostalgitripparna. När vi senare tittade på BSB-videos bakom rökridån smakade allt i illa i munnen och tankar på hur otroligt uppgjord och bestämd hjärntvättning vi genomgåtts för att först och främst bli till konsumenter och därefter hela ideal-bilden av den heteronormativa och monogama parförhållandet som verkligen lyckas rent ut sagt knulla upp flertalet brudjävlar på kuppen. En realitet som fortfarande påbjuds ungarna idag. Fan jag kräks på skiten!

Men! Så kan man ändå se det tragikomiska i allt och låta bli att sjunka för djupt i det idag i alla fall, skiten består och väntar på dig imorgon också och dessutom så är trummisen här så galet sjukt underbart söt att jag önskar att han hade varit min mr Big:
http://www.youtube.com/watch?v=wAtUw6lxcis