skam.

Jag kunde inte låta bli och nu snurrar allt i samma fart igen, magen flyger och mina pengar är slut på obestämd tid. Allt är bitterljuvt. Ligger i min grotta under lager av filtar och tänker fort, tänker skarpt, tänker tankar som vägrar fastna men som skvalpar runt och runt. Tänker tanken och saknar känslan och det enda jag kan førnimma är gamla minnen som jag mest lagt energi på att glømma, som jag såklart aldrig ville låta falla bort, egentligen, men just då och just nu sliter de bara mest mitt brøstkorg och lungor itu. Jag vet inte längre någon skillnad på saknad och längtan, men det här är inte så jag ser det, vill att det ska te sig. Nu är allt så på ytan och ingen känns lojal, genuin, utan allt är bara som spel och låtsasord och jag får inte vara annat än en én versions-fantasi. Mittemellan. Där sitter jag och jag trivs inte, bort bort bort. Mitt rum känns någorlunda tryggt även med polacker som klättrar utanfør. Men ibland blir mitt huvud førvridet av att bara umgås med sig själv, fast kärlek, den där som faktiskt känns äkta och rakt in i magen blev jag skjuten av den, gør väl en helt jävla galen? Det här river itu vind och brøst. Hjälp, før det är på vippen till vansinne.